Collageåren.

På collage spelar man dryckeslekar, har sex i smala, hårda sängar och skriker glåpord i korridorerna. För om vi ska fortsätta på filmtemat så är det ju faktiskt det tv lärt mig om collageåren. Varför är detta ens relevant i förevarande text? För att jag råkar befinna mig på ett. Tomt, visserligen, med undantag från oss afsare och en cool kille med basebollkeps som kollade football med en pizzakartong i handen. Han tuggade tuggummi också.

Hur hamnade jag här? Ensam i en smal, hård säng i ett mörkt rum i en collagekorridor i Wisconsin. Med buss. Vi åkte genom den amerikanska landsbygden och jag kunde gott och väl konstatera att filmer inte lärt oss mer än det som är värt att veta. Vilket råkar vara sanningen.

Sanningen om vidsträckta ytor, maffiga high school byggnader, den typiska amerikanska villan som ni säkert hur enkelt som helst kan föreställa er. Frukosten idag var en chock. Äggen såg ut som pannkakor och philadelphian var sötad med jordgubbsessens. Mina första två måltider i USA var file o fish på McDonlads precis över gatan till vårt hotell och min senaste måltid just nu var pizza på ”Luigis”. Det var bara några få metrar från collaget bort till resturangen men fan klart att vi skulle ta bil.

Jag orkar inte duscha idag på grund av jetlag. Ruth får tyvärr ta emot en stinkande tonåring. Folk småpratar utanför dörren men jag hade kunnat däcka så jag tänker inte joina dem. Fast jag har verkligen börjat gilla folket här. Trivas med dem. Igår kväll bjöds jag på isländskt lakrits och när jag frös fick jag låna en hemstickad isländsk tröja. Idag har jag blivit erbjuden mer godis. Choklad från Schweitz. Något vitt choklad från Holland (eller var det Schweitz?). Jag har lärt mig knytnävelekar och hur man uttalar det tyska ordet för ”lök”. Pratat och pratat och pratat och pratat. Jag har pratat mer än jag gjort i hela mitt liv innan under två dagar och jag gör det inte ens på mitt eget språk.

Men det är bra. Jag fixar det här. Ritade Wasa-skeppet på ett lakan idag. Skitfint blev det. God natt.