Idag när jag gick till parkeringen efter att ha tittat på en HIF-match så såg jag en äldre man trilla. Plötsligt bara låg han mitt på övergångsstället med näsan pressad mot asfalten och ögonen chockat uppspärrade. Folk vände blicken mot honom, vände bort den igen och gick vidare. Jag också. Någonstans smällde det till och grå, tjock rök började spridas mellan folkmassan. Människor tryckte sig mot varandra. Bilarna stannade för de passerande. Överallt syntes röd- och blå klädesplagg, ibland något enstaka gult och svart. På marken låg mannen. Den röda kepsen på sned, grus på den röda tjocktröjan, på ena örsnibben kunde jag urskilja en röd blodfläck.
“Kommer du med, eller?” Jag hade stirrat på honom igen. J vinkade åt mig att gå vidare, ännu en äldre fotbollsentusiast.
“Såg du han mannen?”
“Han som trillade?”
“Ja, han. Ingen hjälpte honom upp.”
“Han hade skosnöret uppknutet. Det var säkert så han snubblat.”
Bredvid gick mannen som för någon minut sedan legat på marken, ryggen var kutad. Till synes helt frånvarande torkade han av lite blod från näsan med hjälp av handryggen. Hans haltande steg fick mig att sänka blicken mot hans uppknutna gympasko.
Usch egentligen vet jag inte vad det finns för mening att skriva det här men jag bara önskar att jag hjälpt honom upp och frågat “hur gick det?”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar