eller hur?

Du säger att jag är för ung för att förstå. Förstå vad? Förstå att kärlek är överskattat, acceptans så himla sjuttiotalets hippierörelser, öppenhet för dårar. Du säger att erfarenhet ger en kunskap om livet, men kunskapen om andras mindre värde kan omöjligt komma från erfarenhet. I så fall från åratals trångsynthet inpräntat i hjärnan från en äldre generation vars erfarenhet av kulturer utanför sin egen är högst begränsad. Och även fast du ordagrant kan citera en mening ur Koranen betyder det inte att du kan förstå hur alla muslimer tänker, bara för att du besökt egypterna i Kairo betyder det inte att du gått hundra mil i en egyptiers skor.

Aldrig förut har jag befunnit mig så långt bort från dig, och du sitter precis bredvid. Det skiljer bara tio centimeter mellan din arm och min arm. Om jag velat hade jag hur enkelt som helst kunnat le och du hade sett det. Men. Du log inte åt flickan som sa hej till dig när du ovilligt öppnade grinden för henne och jag mådde illa när du sa “Skynda!” och du påminde om Goebbels eller någon annan hjärtlös nazist. Sen förändrade någon sitt röstläge från när han talade om dem. Ena sekunden dröp hans ton av förakt och något annat som fick det att isa i magen på mig. Jag kunde se hans spetsiga hörntänder när han drog läpparna upp till ett leende vilket mot min vilja fick mig att tänka: Vampyr. Det hade inte gjort dig så mycket alls om de bara försvunnit, eller hur?

Jag avskyr frågan: “Allt bra?”. Den tvingar mig allt för ofta till att ljuga. Och jag avskyr när du anklagar mig för att alltid vara arg, när allt jag känner är obehag. Vad ska din generation lära min? Jag hoppas vi är starkare än att låta oss påverkas.