Egentligen var det inte meningen att jag skulle lyssna. Jag skulle spela mobilspel och komma vidare till nästa bana. Det hade varit min enda plan. Fötterna placerades på en fåtölj och jag böjde avslappnad ryggen – redo för “Bubble Buster”. Den här gången gäller det, tänkte jag med fingrarna hårt knutna kring mobilen. Ett så simpelt nöje men ändå så engagerande. Min hjärna behövde vila i vilket fall.
Banorna visade sig vara relativt enkla, och det blev möjligt för mig att fokusera på två saker samtidigt. Spelet framför mig och de allt stigande samtalande rösterna. Spelet glömdes bort. Ibland så dras jag tillbaka till en tid jag trodde jag glömt, men där är den. Levande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar