normaliteter.

Hemligheter är inte bra att bevara helt för sig själv, i slutändan kväver de en. I sin ensamhet lever man i inbillningen om att man skulle vara den underligaste personen som någonsin vandrat på jordens yta. Sakta slutar man andas. Sakta trycker något ner en tills man ligger och andas in damm från ett smutsigt golv. Kan du fatta vad jag pratar om? Otydliga metaforer. Men jag var full fast du var fullare när vi halvlåg framför varandra i det vattentomma badkaret och öppnade munnen för att forma orden vi aldrig någonsin uttalat för någon innan. När allt var sagt skrattade vi, för första gången kände jag mig fullkomligt normal. Normalt förvånade mig verkligen.