I will dance in the street no matter who's sky I am under.

Mina ben luktar kaffe av den naturliga förklaringen att de är nedstänka med just kaffe. För någon minut sedan när jag skulle dra ut några sladdar ur datorn råkade jag välta till min kopp och allt dess innehåll stänkte över filten, två stolar, altanen och ja. Över mig också. Så nu måste jag duscha fastän jag inte tänkt göra det förrän ikväll. Och tvätta trots att jag är för hungrig för att utföra sådana urtråkiga hushållssysslor. Och jag är förbannad också. För att jag alltid måste spilla ut saker, för att jag nästan konstant känner mig ensam nu för tiden och för att det enda som verkar göra mig lycklig är adrenalin. Sen blir jag ledsen när jag tänker att det kvittar hur bra folk får det för det kommer alltid finnas de som är olyckliga i vilket fall. Stundtals eller allt för ofta. Och jag kommer vara en av dem. Livet kan bara vara fullbordat i bråkdelen av en sekund innan allt kollapsar igen. Men herregud jag måste gaska upp mig själv. Duscha av kaffet och äta något. Sen blir allt väl bättre.