Jag har börjat få någon slags försmak för att ta något fint och sedan göra något som förstör det fullständigt. Medvetet som när jag tar ett fotografi och lägger på en gradient så att halva bilden försvinner in ett vitt konstlat ljussken eller omedvetet som när jag först märker efteråt att jag sabbat allting. Föredrar när jag redan innan jag gör det vet att följande handling kommer krossa allt jag så noggrant byggt upp. Att ta något genomarbetat och sedan trampa på det ger mig en känsla av kontroll. Motsatsen är det jag hatar, den där andra sidan av destruktionen som sker helt utan min viljas inblandning. Här är en sak du älskar. Så här ser det ut efter att du rört vid det. Som att bränna sig själv med sin egen eld.