gårdagens dystra tankar och en vit vägg.

Carpe Diem hånlog åt mig som det enda föremål i ett rum med vitmålade väggar. Orden som ingått i någon slags reningsprocess för några dagar sedan då jag städat hela rummet renare än jag gjort på flera år. Letade upp hammare och spik och kände att jag för första gången på länge uträttade något. Men två enkla ord som förändrat mitt liv ett otaligt antal gånger förnedrade nu mig bara eftersom de inte kunde rädda mig idag. Fuck you, Carpe Diem, tänkte jag innan jag drog filten tätare kring kroppen och tvingade mig själv in i en orolig sömn. Vinden ylande utanför det öppna fönstret som bakgrundsljud. Åskan hade precis dragit förbi.