En förort till en större svensk stad är ofullbordad utan oljudet från en gräsklippare och ungar, 12 årsåldern, som lyssnar på tung hip hop från en mobiltelefon med skränigt ljud. De sitter på två par gungor lite längre fram bredvid den asfalterade gången. Radhusen breder ut sig mot samtliga håll förutom bakåt. Där finns bara åkrar och vägar och några enstaka gårdar och vita villor. Och en busshållsplats, som jag lämnat, och snett åt vänster så ligger brandsstationen i stekande sol och den ser alldeles för öde ut.
Lovet är så här. Att man gräver ner sig själv men är på ett sånt himla topphumör en timme senare. Lovet är så att man spelar kubb fastän man har noll boll/pinnsinne och dricker alldeles för mycket kaffe och huvudet snurrar tills man somnar på kvällen. Om lovet åker man in till staden och surplar cola från ett sugrör tills klockan är halv ett på natten sittandes på en uteservering men glömmer att det är söndag (och på söndagar går inga bussar sent) så man tar en taxi hem till någon man känner litegrand och sover tre i en säng.
Lov är att låna tandborstar, skynda sig att bre rostbrödet så att smöret ska smälta, att ha samma kläder flera dagar och tycka man ser bättre ut än man gör och sämre ut än man gör. Ens halsduk luktar rök men man bryr sig inte eftersom man inte behöver den längre. Jag har den i ett fast grepp i högerhanden och svänger med den på vägen hem från bussen. Luften är ren. Den luktar gräs. Snart är det sommar och efter sommaren väntar ett stort äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar