Jag har varit borta sa lange. Jag skulle skriva, uppdatera, borja om fran borjan med bloggen o s v. Men det ar bara ursakter. Kanske att jag nu kommer ta tag i det - jag har en ny kamera men ingen dator. Kanske. Vi far val helt enkelt se, om jag skriver och uppdaterar kommer det overraska mig sjalv sakert mer an nagon annan. Jag narmar mig slutet pa mitt utbytesar. Bara fem skoldagar kvar - ett otal ogjorda arbeten - men jag lagger trots det mest fokus pa mina vanner har. Tanken pa att jag snart maste lamna USA ger bitterljuva kanslor, och jag foredrar att an sa lange lagga dem at sidan.

ett kallt Milwaukee.

pip 18 år.

Stone Creek Coffee.

en fredag sen lördag.

I fredags följde jag och miray med melissa för att se “one night only” på min skola. Jag har aldrig tidigare sett så många talangfulla människor i samma show.

I lördags körde kealy och jag in till milwaukee. Besökte Urban Outfitters och American Apparel. Åt på caféet Alterra.

Hemma hos Kealy var en stor grupp människor som jag självklart glömde fota. Anne hade lagat borstj och tanken var att vi skulle ha en stor brasa genom att bränna en stol Anne hittat vid en vägkant och julgranen.

Men vi var för trötta för att bränna saker. Istället hängde vi med Kealy och hennes brors kompisar. Och Pip kom dit efter att tillbringat en vecka i Kanada. Hon berättade att hon sett tre av de svenska ishockey-spelarna som vunnit Jvm. Imorgon är det måndag. Jag längtar redan till nästa fredag.

5. inside of the arrowhead.

Tysk och fransk slutat skolan.

snygg.

Pannkakskalas

hej, det var ett tag sen senast.

Jag vet inte vad som är passande för att skriva när man sett ur ett brutalt synsett, övergett och skitit i bloggen. Den som skulle avspegla mitt liv här i USA på ett passande sätt. Kanske kändes det fel ett tag. Och ingen hemma har en aning om vad jag har för mig. Här börjar jag igen. På riktigt. Och alla opublicerade bilder, de ska bli publicerade. Fram tills nuet. Sen kan jag börja från början.

Här kommer mina senaste månader i USA, ingen specifik ordning.

fargad krita.

Min dator ar pa reparation, darmed avsaknad av bilder. Omotiverad till att skriva nar jag inte har varken a a eller o. Ni forstar. Prickarna saknas. De ar en nodvanlighet. En oersattlig del av det svenska spraket. Och jag kan inte skriva hora utan prickarna, det blir fel. Hora av mig... Nej. Fel pa sa manga olika plan.
Donuts stod pa menyn till frukost idag. Amerikanarnas kostcirkel verkar besta av 80% socker och 20% fett, det kan man i alla fall avgora om man laser matsedeln. Och ljudnivan i cafeterian ar fantastiskt hog. Dar satt jag med min donut och sotade fruktsallad en onsdagsmorgon och forsokte latsas att jag var dov. I syfte att dampa de hogtoniga tonarsrosterna en aning. Sen fick vi ett inspirerande tal av en man med adhd. Innan han borjade sin forelasning tillbringade han 12 minutrar med att, till filmmusik av Hans Zimmer, fanatiskt mala en tavla med krita. Fan vad fint han malade. Plotsligt hade han fatt jag vet inte hur manga men javligt manga seniors fokuserade. Eller snarare hypnotiserade. Av hans hander nar de flog over den svarta duken med krita vars damm fargade luften kring honom. Om alla inte var uppslukade fran borjan blev de det nar He's a Pirate borjade komma igang. Vad kan inte fa ett gang galna tonaringar sluta prata om inte Jack Sparrow?

The taste of menthol cigarettes makes me think about you.

För några veckor sedan var jag i Milwaukee. Men först besökte jag Pip, en australienska med de galnaste rosa glittrande klackarna jag någonsin mött. Hon visade mig sin konst, vi gick igenom hennes iPod och under en promenad förklarade hon uttrycken “hipster” och “wanker” för mig. Kealy och vi körde in till Milwaukee med ett stopp för att äta custard (glass som smakar bättre än glass) medan vi lyssnade på She and Him. En bil stannade in bredvid oss vid ett rödljus och rutorna vibrerade av basen i deras hip hop-musik. Pip höjde demonstrativt volymen så att Zoey Deschanel överröstade rappandet.

Jag hade kunnat bli en utbytesstudent bara för den där kvällen. Vi rannsakade Urban Outfitters och American Appareal på kläder vi tyckte om. Vi tog foton på gathörn och när mörkret lagt sig över staden satte vi oss på fiket La Roche och blickade ut över gatan nedan. På människor med märkliga outfits. Men det bästa var att jag fick hålla en stor ödla. Jag visste inte att jag tycker ödlor är så fruktansvärt fina.